Fjällbrynt messmör har en låg fetthalt mellan 2 och 6 % beroende på sort.
Cirka 90 % av kolhydraterna kommer från mjölksocker, vilket ingår naturligt i vasslen. Mjölksocker har den goda egenskapen att det höjer blodsockerhalten mycket långsamt och motverkar därför inte kroppens fettförbränning på samma negativa sätt som när kolhydraterna kommer från vanligt socker.
Fjällbrynt messmör innehåller vassleprotein från komjölk, detta stimulerar kroppens egna produktion av antioxidanter.
Fjällbrynt messmör innehåller inga konserveringsmedel eller färgämnen men rikligt med kalcium, järn och vitaminer.
Emser: Äsch matte, ser du inte att det inte är någon messmörsburk? Det är ett stort, jättefarligt och hemskt bytesmonster ska nedläggas och sedan bäras runt i triumf!
SvaraRaderaStaffan H: Mmmm... Ovanligt smarrigt jättefarligt bytesmonster...
SvaraRaderaDessutom ska det vara laxerande och brukar ibland rekommenderas av veterinär till djur med förstoppning. 2 tsk till en katt exempelvis. Får väl hoppas att burken inte var full när Emserpojken fick tag i den. :-)
SvaraRaderahej/I.
Concinnus: Hehe... Nä det var den inte. Han fick slica de sorgliga resterna. Men det var gott nog. Men det kan vara bra att veta!
SvaraRaderaMinns en familjen närstående hund som stal ett kilo mesost. DET är laxerande. Mitt i natten. Samma hund som tillsammans med sin kompis Kajsa stal familjens lammstek. (Hon hade lärt sig hur man öppnade kylskåpsdörren...)
SvaraRaderaNinna: Oaj oaj oaj oaj... Måtte inte Emser lära sig öppna kylskåpsdörren!!!
SvaraRaderaNu kom JAG att tänka på när vår kattunge gick in i kylskåpet när svärmor vände på huvudet, och först hittades en halvtimma senare. Då var osten naggad i kanterna, och av den stekta kycklingen fanns bara benen kvar. Väldig mätt och ganska så kall var han. Och svärmor höll på att få hjärtstillestånd när hon öppande kylskåpet och det hängde ett vitt, pälsbeklätt "spöke" på insidan av dörren. Ett spöke som sa "mjäääe".
SvaraRadera:-D /I.
Lilla Eken: Oj! Ja det kan jag tänka mig. Först in i skåpet och så stängs dörren och det blir alldeles svart. Kycklingen hittar man med hjälp av nosen. Smask, smask. Men när den är slut och det fortfarande är mörkt och dessutom börjar bli ganska kallt...
SvaraRaderaTänk om det varit sista kylskåpsöppningen på kvällen? Och lillsisen hade hittats först till frukost. Lilla djur. jag undrar hur länge han klarat sig...
Det komiska i det hela är att han var helt omöjlig efter den incidenten. Han bara SKULLE in i kylskåpet igen. Vi fick stänga ute honom när vi skulle äta.
SvaraRaderaMen han var helt galen i mat när han var liten. Han heter Lotus, men vid 4 månaders ålder fick han smeknamnet Lotus-pilotus. När vi lagade mat stod han nämligen på köksbordet och så tog han sats och FLÖG genom luften (precis som en liten flygande ekorre) så att han landade på våra axlar där han satt och fiskade efter vad vi hade för händerna vid diskbänken. Vi hade förmodligen kunnat uppträda med honom på cirkus. Lotus - den flygande siamesen.
När maken fyllde femtio var han nästan fullvuxen, men fortfarande lika matfixerad. Vi hade köpt några bitar svensk, riktigt, riktigt välhängt kött i hallen som festmåltid. Och slyngelkatten satt på makens axel med klorna i ryggen på honom och bokstavligen försökte slita ut maten ur munnen på honom. Bokstavligen stoppade in tassen i munnen på mannen och drog. Och det fåniga i det är att han lyckades!! Vi blev ju så paffa över att hans beteende att vi bara gapade. Och gapar man är det bara att fiska ut den mat som kan tänkas vara där...
Och apropå fiska... du kan ju tänka dig vad som hände när vi lagade till sjötunga i ugnen. Han försökte bryta upp ugnsluckan!!
(Fast tveksamt dock om han är någon större gourmet, tror hans dragning ligger mer åt gormand hållet.)
Idag är han väldigt väluppfostrad. Han har sin plats bredvid husses tallrik på matbordet. Och först när husse säger "nu kan du få smaka" så äter han.
(Ber också att du noterar att han aldrig kommer till min tallrik. :-) Man kan faktiskt välja om man vill ha en katt i maten eller ej. Åtminstone en vuxen katt.)
Vi har funderat över hans enorma matintresse som bebis och kommit fram till att det förmodligen beror på att han är flaskuppfödd. Hans mamma hade ingen mjölk. Han var hungrig jämt, redan när han kom till oss.
Konstigt så det kan bli av ett inlägg om messmör va? :-)
/liten ek
Alla bilder , både i det här inlägget och de andra är ljuvliga! Lilla Emser är helt enkelt bedårande! Jag bläddrar och bälddrar. Kan knappast se mig mätt.
SvaraRaderaGnavla här och knarvel hos CHristina (Striberg). JAg har bara varit borta en vecka, men det känns som att jag har mycket att ta igen på bloggarna ;)
SvaraRaderaEmser är en hund helt i min smak. Jag älskar också messmör, fast jag försöker att inte slicka ur burken - åtminstone när B sitter med.
God hund du har - fast nu menade jag inte ordvitsigt, utan mysig hund.
Lilla Eken: Vilken tur att han inte fick bestående men efter den kylslagna upplevelsen. Om man inte kan kalla ivern att komma in i kylskåpet igen för bestående men.
SvaraRaderaVad ska man kalla detta beteende? Maniskt födgeni? Stackars lilla sis. Jag gör vad som HELST för em munsbit...
Lisette: Åh tack! Ja, han är verkligen en sötnos!!!
Kesu: Vad är det för ljud som uppstår när en liten valp brukar sina kliande bissingar på diverse gnagbara föremål? Gnavla - gnavla - gnavla! Och jag tror allt att du slickar lite på messmörsburken när ingen ser... Gnavla? :-)
Hehe! Kanske det ja. Men säg inget till B, då blir det kanske skilsmässa ;)
SvaraRaderaGnavla, gnavla, gnavla!!!
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaKesu: Jag lovar! Gnask!
SvaraRadera