Lutat mot väggen i lusthuset står ett staffli. Ett ganska litet bordsstaffli som hunden ibland under sina vilda lekar välter omkull. Vi har stengolv i lusthuset, och när staffliet far omkull gör det det med ett våldsamt skrammel.
Just nu finns det nog ingenting i denna värld som skrämmer lilla hund mer är det från ovan fallande staffliet. Den hemska, lömska överfallaren.
In i skydd bakom fotpallen far hunden och blänger storögt på den rysansvärda tingesten. Med munnarna hopknipta likt gymnasikpåsar försöker vi undvika att brista i skratt. Försöker undvika att ömka. Gör vi det så kommer staffliet för alltid att vara STORA HEMSKA SKRÄMSEBESTEN.
Så vi säger bara -Jahaja, nu hade du ikull staffliet igen. Och hej å hå vad det skramlade! Så reser vi upp det mot väggen, tittar på varandra och låtsas som ingenting.
Vilken bild, den översta!
SvaraRaderaDen blicken skulle kunna smälta Morran t o m!
Ni har verkligen fått en fotogenisk hund ;)
Christina: Morran befinner sig numer som en liten våt fläck till vänster om kaminen...
SvaraRaderaMed tanke på hur jag hade det med Hassel så ville jag verkligen vänja Emser vid kameran från allra första stund. Med eller utan blixt. Och med matte krypande med stora glaskorven i alla upptänkliga situationer. Ba'fatt!
Världen är full med hemska spöken...
SvaraRaderaNinna: Skrämslagor och muterade soptunnor!
SvaraRaderaOjojojojoj sådana vackra hundbilder du lägger ut. Du fångar verkligen allt som ett hundansikte kan uttrycka.
SvaraRaderaHiskeliga lömska och hemska saker finns det gott om i världen. Våra hundar höll på att krypa ur sina skinn i pur förskräckelse när de lyckades riva ner en trappstege från dess uppställningsplats.
Staffan H: Liknelsen att krypa ur sitt eget skinn är verkligen träffande när det gäller hundar. I synnerhet valpar, som ju redan från början har ett lite för stort dito.
SvaraRadera