Emsers sjuka

_DSC0654p[14]

Idag är Emser en glad och pigg hund som äter med god aptit, men så har det inte alltid varit. Redan som liten hade han känslig mage, kräktes ofta och åt väldigt mycket pinnar och gräs. Vi tänkte att så gör väl valpar, men nu - med facit i hand, förstår vi att det inte alls ska vara så.

I höstas blev han akut sjuk med kräkningar och diarréer och vi blev tvungna att lägga in honom på sjukhus för att han inte skulle torka ut. En massa prover togs, men veterinärerna kunde inte riktigt säga vad det var för fel, annat än att hela mag-tarmkanalen var inflammerad. Det blev en mödosam väg tillbaka med dietmat och passning.

Han var riktigt bra i fyra månader och fick lite hull på sin magra kropp, men i februari var det dags igen. Kräkningar och diarréer igen och risk för uttorkning.

Det blev sjukhuset igen. Den här gången ville veterinärerna göra en endogastroskopi för att verkligen se vad som kunde vara fel.

Detta gjordes och i väntan på provsvar fick hunden bara äta kokt kyckling och ris. Mat fem gånger om dagen, kortison för att häva inflammationen, Andapsin för att skydda slemhinnorna, vitaminer samt bulkmedel för att få fason på…  ja, det som kom ut i andra änden.

Svaret på undersökningen blev att Emser lider av en genetiskt betingad immunologisk sjukdom som förvärras av vissa proteiner. Detta får som resultat att hans lilla kropp reagerar kraftfullt på dessa proteiner med inflammation som följd. Vilka proteiner vet vi inte, men vi har märkt att han inte tål rött kött. Kyckling kan han äta. Och ris. För övrigt måste vi pröva oss fram. Sakta, sakta.

Veterinären, som är mag/tarmspecialist, sa också att Tollare rätt ofta är drabbade av just immunologiska sjukdomar.

Så nu har vi, under 14 dagars tid, långsamt vant in honom på ett nytt, hemske dyrt dietfoder; en kula per måltid. Hundens matlagning har tagit lång tid varje dag med ris- och kycklingkok och portionering i matpåsar. Troligtvis kommer han aldrig att kunna äta “vanlig” mat igen. Aldrig få hundgodis eller tuggben, korvbitar eller ost.

Men sådär kan det bli ibland. Alla som föds är inte 100% perfekta, men har ändå ett livsberättigande och rätt till ett så bra liv som möjligt när de nu råkat komma till världen sådana.

Och vi älskar denna hund.

Kommentarer

  1. Sjuka barn (av ALLA sorter!) älskar man bara mer när de blir sjuka och får kämpa. Men det är så synd om Emser-pojken som inte kan få smaska i sig vad han känner för. Det vill vi ju alla kunna göra, både människor och djur.

    Men med matte och husses kärlek och lämplig mat så kommer allt att ordna sig för go´vovven. Mira, ge honom en jättekram från mig!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Emser (och matte) tackar så mycket för kramen!

      Radera
  2. Tænk, at man kan være så sød - have så smukke øjne og så fin farve pels! Den bare utrolig dejlig ;O)

    SvaraRadera

Skicka en kommentar