Emser och hittebamsen



Det var mycket snö i vintras, om nu någon kan ha undgått att notera det. Vid en av våra kvällspromenader runt kvarteret strax före jul, blev Emser plötsligt väldigt intresserad av något som låg i snön. Han började nosa och rota och fick plötsligt något rysligt tufsigt och rufsigt i munnen.



Jag var tvungen att ta det ifrån honom, och såg då att det var en liten, lortig björn. -Oj! sa ja. Den här har något litet barn tappat och imorgon kommer hon nog tillbaka hit och letar efter den. Kanske ligger hon just nu i sin säng och inte kan sova för att hennes nalle är försvunnen. Vi sätter den här i snödrivan, så syns den bättre.



Varje kväll gick vi förbi snödrivan där den lilla björnen fortfarande satt och varje kväll tittade Emser lika längtansfullt. När björnen suttit där i en månad utan att någon tagit den tillvara - och jag ungefär en gång i veckan borstat av den snön och rätat upp den en smula, alltmedan Emser stod nedanför och kikade förhoppningsfullt - så sa jag till honom -Okej! Ta den då! Och hunden upp i drivan. Björnen i ett stadigt tag i munnen och så bar han den stolt runt hela kvarteret. Till och med när han gjorde ifrån sig hade han bamsen i munnen.



När vi kom hem synade jag gosedjuret lite närmare. Det var en välgjord liten ljust, ljust rosa björn från... Harrods. Fast att den var ljusrosa syntes inte från början, först efter en grundlig sanering.

Sedan dess har nog den lilla bamsen nog varit en av Emsers käraste leksaker...

Kommentarer

Skicka en kommentar