Kattmöte



Så har Emser fått om inte närkontakt, så i alla fall näst intill - med två förtjusande Brittiska korthårskattor. Blängandet och nyfikenheten var ömsesidig.



När slyngelnosen kom för nära, flydde de upp på fönsterbrädan. Där kunde de sitta och spärra upp sina klotrunda, morra som bara mycket små sisar kan och kläcka ur sig ett och annat litetlitet spått å fres.



Alltmedan den frustrerade och leksugna valpen inte kunde förstå varför de inte ville komma ner och låta sig jagas en smula.

Här kunde man tydligt se skillnaden i kynne mellan hund och katt. Småfröknarna behagfulla och avvaktande. Hundklunsen rakt på med för stora tassar och slafsande öron. Och allt han ville säga var -Kom och lek med mig! Snälla, söta små...

Kommentarer

  1. Jamnejustprecissååååå! Kom och lek med mig! Snälla! Äsch, sitt inte där och frökenakta er. Men kom igeeeen då!

    Jag håller på Emser! (Fast katterna är fina! Också!)

    SvaraRadera
  2. Jag har alltid varit både katt- och hundmänniska. Mitt eget sätt, om man nu ska jämföra, är nog mera kattens, det avvaktande, iakttagande. men jag trivs med hunden och hundmänniskornas direkthet och trofasthet. Kom och lek!

    SvaraRadera

Skicka en kommentar