Inuti den där lilla munnen sitter de allra som mest sylvassa tänder. Vi kämpar just nu för att hindra honom från att bita i oss.
En annan vovve skulle bara vända sig bort och fullständigt ignorera en valp som biter och busar för mycket. Det är inte helt lätt att ignorera något så sött, men det finns inget annat att göra. Jag är redan alldeles rödprickig på händerna.
Väninnan, som här för första gången hälsar på lilla djur, begår misstaget att stoppa in sina fingrar i nåldynegapet. Förövrigt konstaterades att väninnans hår har exakt samma färg som Emsers päls! En given hundvakt framöver!
Inte ens näsan går säker från perforering...
Nej, jag har inte glömt de sylvassa valptänderna, alla udda strumpor på grund av dessa liksom att skorna fick stå på hatthyllan en tid för att vara säkra från små busiga valpar som helst bet i allt mellan himmel och jord. Taxen den yngre älskade en tid att ta armen i munnen och då helst ett löst bett över min armbandsklocka. Det var förmodligen urhunden i henne som gjorde sig gällande.
SvaraRaderaOch vi kallade Felicia för Flistuggen när hon var liten och gick lös på stolsbenen (när hon inte höll tillgodo med fingrar och tår - eller näsor...) Däremot inga skor.
SvaraRaderaStaffan H: Allt flyttar upp. Skorna, vattenkannan, vissa smakliga krukväxter plus mattes fingrar och tår. Taxen d.y. måste ha haft ett rätt stort gap ändå, om hon kunde greppa både handled och klocka...
SvaraRaderaNinna: Emser har fått ett vedträ för att tillfredsställa sina flistuggartendenser. Nåde om han biter på nya matsalsstolarna!
Mitt recept är leksaker. Leksaker, leksaker, leksaker. Gosedjur, pipsaker, tuggleksaker. Har funkat på vår Jack Russell och nu på Dessi. Inte en sko, inte en mattkant, inte ett stolsben är tuggat på.
SvaraRaderaNu får Dessi också tuggben som hon älskar och har fått två märgben som snabbt slickades ur och nu fungerar som leksaker. Emser är ju för liten för det än men jag tror stenhårt på att "skämma bort" och visa att vissa saker får man bita i och slänga med ohämmat (fast man kan ju säga "försiktigt" också), annat är fy direkt.
Dessi tuggar också på oss men aldrig hårt utan bara låtsastugg, väldigt försiktigt. På lek.
Han är hemskt SÖT!! Tonial som mitt wv blev!
Monet: Hela köksgolvet är pepprat med mer eller mindre lustiga tingestar. Och Husse måste köpa ett nytt grisöra idag, för det gamla har tatt slut. Roliga är också de STORA grejorna, som han får kämpa lite med. Som Jellonet. Och söt är bara förnamnet! :)
SvaraRadera