Emsersalt

Leta i den här bloggen

Haffshunden

maj 13, 2010

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Upptäcktsfärd

Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg

Fjällbrynt

Fjällbrynt messmör har en låg fetthalt mellan 2 och 6 % beroende på sort. Cirka 90 % av kolhydraterna kommer från mjölksocker, vilket ingår naturligt i vasslen. Mjölksocker har den goda egenskapen att det höjer blodsockerhalten mycket långsamt och motverkar därför inte kroppens fettförbränning på samma negativa sätt som när kolhydraterna kommer från vanligt socker. Fjällbrynt messmör innehåller vassleprotein från komjölk, detta stimulerar kroppens egna produktion av antioxidanter. Fjällbrynt messmör innehåller inga konserveringsmedel eller färgämnen men rikligt med kalcium, järn och vitaminer.

Lilla Hunds resa - ett avslut

Den 24 april var vi tvungna att låta vår älskade Emser somna in för gott. Då hade han kämpat mot en tumör i lungan i över ett år, men gjort det med aldrig sinande gott humör. Tröttare och tröttare men aldrig en sur min. Vilken otrolig bedrift för en hund som i stort sett aldrig varit helt frisk i hela sitt liv. Dagen innan hade han gått sina promenader med nyfikenhet och framåtanda, hostat en hel del, men ändå hållit modet uppe. På morgonen därpå orkade han inte resa sig. Lungkapaciteten hade blivit så dålig under natten, så han inte kunde syresätta sin lilla kropp. Saknaden är så svidande och rummen hemma ekar så ödsligt tomma efter ett djur som alltid, alltid följt våra steg. "Hunden faller kull och vecklar ut sina öron, sina satellittrattar och lyssnar in kosmos. Förundrad följer han sin egen bana runt jorden. Lilla Hunds resa."

Knyta upp en knut...

Kanske är det så att alla säger att just deras valpar är så smarta. Det må vara hur det vill med den saken. Emser alias Tusse, Biffen, Murre är i alla fall smart så det räcker för en tio veckors valp. Han har inte kissat eller bajsat inne särskilt många gånger. Husse och Matte börjar bli duktiga på att se vad han vill och bära ut honom. Han vet redan att sätta sig ner innan han får sin mat och han har blivit fena på att knyta upp knutar. Med kompostgallren vi köpte följde spiraler att sätta i hörnen. De spiralade ur sig själva och åkte ner på golvet, så vi har knutit ihop hagen istället. Dessa knutar har Lille Voffs lärt sig att knyta upp. Inte gnaga sönder eller av utan just knyta upp. Emser Houdini...

Emser lägger sig i...

Jag la upp några grejor som jag stickat, för att ta en bild, och gissa vem som kom och ville vara med? Just precis! Slyngelhunden med den långa näsan! Garn, nystan och stickningar utövar en sjusärdeles dragningskraft på busvoffsen och jag har full sjå på kvällarna, när jag sitter med min stickning, att hålla undan hans nyfikna nos och kliande valptänder. För övrigt är även objektivet väldigt roligt att trycka in nosen i. Tur att jag har avtorkningsbart uv-filter. - Slutfotograferat! Här ligger jag! Plåta mej istället! Eller?

Naturen är god...

Hund i snö

Så fick Emser möjlighet att sprätta loss i snön. Kalvbenen for åt alla håll och efter följde resten av den gängliga kroppen. På den här bilden syns de fladderöron han håller på att utveckla. Detta är tydligen ganska vanligt hos tollare och kallas flipöron. Öronen viker sig helt enkelt på fel ställen och man kan antingen massera dem rätt eller tejpa. Vi masserar och masserar. Att tejpa verkar inte vara något realistiskt alternativ. Han skulle aldrig låta en tejpbit sitta kvar. Han vill helst inte ens ha sitt halsband. Så vi får se hur det blir med hans öron. Antingen masserar vi dem rätt, eller så växer han ur (i) dem eller så får vi leva med en voffs som ser ut som en helikopter som hoovrar sig runt i tillvaron...

Omelett!

Det hiskeliga staffliet

Lutat mot väggen i lusthuset står ett staffli. Ett ganska litet bordsstaffli som hunden ibland under sina vilda lekar välter omkull. Vi har stengolv i lusthuset, och när staffliet far omkull gör det det med ett våldsamt skrammel. Just nu finns det nog ingenting i denna värld som skrämmer lilla hund mer är det från ovan fallande staffliet. Den hemska, lömska överfallaren. In i skydd bakom fotpallen far hunden och blänger storögt på den rysansvärda tingesten. Med munnarna hopknipta likt gymnasikpåsar försöker vi undvika att brista i skratt. Försöker undvika att ömka. Gör vi det så kommer staffliet för alltid att vara STORA HEMSKA SKRÄMSEBESTEN. Så vi säger bara -Jahaja, nu hade du ikull staffliet igen. Och hej å hå vad det skramlade! Så reser vi upp det mot väggen, tittar på varandra och låtsas som ingenting.

Gott Nytt År!

Så har då lille Vovvingen fått komma till landet för första gången. Springa fritt och slippa tänka på stängsel och grindar. Och träffa Felicia. Border Collien som är dotter till vår gamle Hassel. Felicia som hittills tett sig som den valpiga bustjejen blev plötsligt vuxen när Emser dök upp. -Håh! Busfrö! Den ska uppfostras! Nu ska vi fira nytt år, fjärran från smällare och raketer. På sin höjd kan vi höra något från byn tre kilometer bort. Det är gott för vovvar att slippa pangpang! Gott Nytt År till er alla!

Första utflykten

Emser har gjort sin första utflykt. Vi har köpt honom en liten sele istället för att hålla på och rycka och slita i hans lilla hals. Vi hade sele till vår förra hund de sista åren och vi tycker det fungerade väldigt bra. Det gick riktigt bra att gå i koppel, men ungefär var tredje meter skulle det stannas och klias, selen kliade. Vi har tittat på gröngräs, vatten, bilar, asfalt och stora träd. Och torra löv. Många torra löv. Det ska nog bli stor hund av mej också en gång i tiden...

Använder Blogger