November. Utanför gråter himlen och dagen blir aldrig ljus.
Lilla hund växlar mellan att sova, gnyende gå runt och leta, leka med pipgiraffen, jaga torra löv på kissrundan och att sova igen.
Vi känner inte varandra. Jag brottas med tankar på det stora ansvaret för att ge det här lilla livet ett rimligt innehåll. Värdighet, glädje, trygghet, lugn, respekt.
Jag ger honom mitt stora, dyra goselejon jag själv fått i gåva. En fullträff. Nu sover han under bordet med tassarna om det syskonstora leksaksdjuret.
Hu ja... det är inte lätt att vara liten och ensam...
SvaraRadera/I.
Lilla Eken: Jellon är en bra kamrat! Titta in här i morgon får du se!
SvaraRaderaMitt hjärta svämmar över när jag läser.
SvaraRaderaTrygghet och lugn är det viktigaste just nu. Sen kommer resten när ni lär känna varandra.
SvaraRaderaLisette: Det är sannerligen lätt hänt!
SvaraRaderaNinna: Ja, det är fortfarande en Mycket Liten Hund, det här...