Så är han då här... Vi är trötta allihopa, men jag kan inte låta bli att lägga ut några - tämligen usla - bilder av honom. De allra första i Emsers nya hem. Nu stupar vi i säng. Fortsättning följer...
Det där vita över näsan är ju bara bedårande... *suck* Hoppas att han inte får det för jobbigt idag stackarn. Ensamheten menar jag. (Jag märker hur näsan liksom dras mot skärmen, jag vill sticka in den i den där babyfjuniga pälsen!) /I.
Bedårande var ordet :D Det enda som är synd med hanvalpar är att man inte kan gå lös med pussorgier på den goa lilla skära magen. Kan och kan, men...ja...du fattar!
Oh ha haha... nu kommer jag ihåg när vår lilla Lotus-katt var bebis, hur maken brukade lägga honom på rygg och brrrrr-blåsa honom på magen så att läpparna fladdrade både på honom och katten!! Ja, jisses, det var tider det! :-) (Apropå Christinas kommentar bara...! :-))
Kesu: Jag hoppas att jag ska kunna uppdatera här så mycket som jag önskar. Jag har ett sådant uppdämt behov av det efter att ha haft en hund som aldrig ville låta sig fotograferas. Emser ska veta: Matte blixtrar. Och gör hon inte det så har hon en konstig kamera framför ansiktet...
Christina: Eh... Ja... Hm. Nosen får gå bra...
Ninna: Bara kissat inne en gång på ett dygn!!!
Lilla Ek: Åh, jag kan se det framför mig. Fast skulle jag pröva det på Emser så... Ja... Då får det nog bli i nacken... Eller liksom på bringan. Jo.
Funkade det med Lotusen? Annars får du pröva på maken... ;-)
Jag trodde att han skulle bli förnärmad men han lät mig en aning stelbent (och ganska så stoiskt) iallafall blåsa honom på magen. Två gånger till och med. Efteråt var han väldigt m-ä-r-k-v-ä-r-d-i-g. Struttade litet framför tjejjerna som för att tala om att han varit med om något som gjort att han liksom vuxit en aning. (Tänka sig va, vara stolt för att man låtit matte blåsa en på magen. :-))
Tror bestämt att jag måste "utmana" honom lite oftare... (Och jag har förstås hela tiden talat om kissekatten, inte maken.) (Men tack för förslaget. ;-))
Det där vita över näsan är ju bara bedårande... *suck*
SvaraRaderaHoppas att han inte får det för jobbigt idag stackarn. Ensamheten menar jag.
(Jag märker hur näsan liksom dras mot skärmen, jag vill sticka in den i den där babyfjuniga pälsen!)
/I.
Men så underbar han är, lille Emser.
SvaraRaderaTänk att få borra in näsan i den mjuka pälsen - ljuvligt!
Lilla Eken: Lite jobbigt är det... Just nu sover han under bordet med nosen inborrad i sina syskons bajsiga filt... ;-/
SvaraRaderaMian: Pälsen är garanterat nosborrarvänlig. Jag lovar!
Vad roligt med en egen sajt! Heja Emser! Jag och Lelle R kommer ofta att gå hit och kolla.
SvaraRaderaBedårande var ordet :D Det enda som är synd med hanvalpar är att man inte kan gå lös med pussorgier på den goa lilla skära magen.
SvaraRaderaKan och kan, men...ja...du fattar!
Småbarn i huset...
SvaraRaderaPussenosen.
Oh ha haha... nu kommer jag ihåg när vår lilla Lotus-katt var bebis, hur maken brukade lägga honom på rygg och brrrrr-blåsa honom på magen så att läpparna fladdrade både på honom och katten!! Ja, jisses, det var tider det! :-)
SvaraRadera(Apropå Christinas kommentar bara...! :-))
(Måste nästan gå och prova om det går att göra fortfarande... )
SvaraRaderaPS. Ordver. liquer. Men jag lovar, jag är nykter, bara litet trött tror jag. ;-)
Kesu: Jag hoppas att jag ska kunna uppdatera här så mycket som jag önskar. Jag har ett sådant uppdämt behov av det efter att ha haft en hund som aldrig ville låta sig fotograferas. Emser ska veta: Matte blixtrar. Och gör hon inte det så har hon en konstig kamera framför ansiktet...
SvaraRaderaChristina: Eh... Ja... Hm. Nosen får gå bra...
Ninna: Bara kissat inne en gång på ett dygn!!!
Lilla Ek: Åh, jag kan se det framför mig. Fast skulle jag pröva det på Emser så... Ja... Då får det nog bli i nacken... Eller liksom på bringan. Jo.
Funkade det med Lotusen? Annars får du pröva på maken... ;-)
Åh vad fin han är. Jag önskar, hoppas och tror att ni kommer att ha mycket glädje tillsammans under många år framöver.
SvaraRaderaJag trodde att han skulle bli förnärmad men han lät mig en aning stelbent (och ganska så stoiskt) iallafall blåsa honom på magen. Två gånger till och med.
SvaraRaderaEfteråt var han väldigt m-ä-r-k-v-ä-r-d-i-g. Struttade litet framför tjejjerna som för att tala om att han varit med om något som gjort att han liksom vuxit en aning. (Tänka sig va, vara stolt för att man låtit matte blåsa en på magen. :-))
Tror bestämt att jag måste "utmana" honom lite oftare...
(Och jag har förstås hela tiden talat om kissekatten, inte maken.) (Men tack för förslaget. ;-))